Skönt att det äntligen gick åt rätt håll med min orientering. Har varit totalt kass denna säsong. Med lite eftertanke så tror jag att det beror på att jag stressat för mycket. Tror att jag mentalt tror att jag måste orientera så fort fort fort nu när jag inte är så snabb på att springa. Men resultatet har ju istället blivit att jag har slarvat och hetsat så mycket att jag bommat desto mer. Inte bra. Men bra att jag kom fram till det iallafall.
Denna helg har det varit OL-tävlingar i IKHP-regi uppe i ett kuperat, detaljerat, grönt och pinnigt område i Skärstad.
Igår på långdistansen gick det riktigt dåligt. Jag gjorde parallellfel, ändrade vägval, tog fel på släpstigar, valde vägval genom kullerstensområde och missade uppenbara förenklingar vid kontrolltagningen. Resultatet blev 28 minuter bommar... Riktig dåligt som sagt.
Idag skulle jag ta det lugnt, inte stressa, försäkra mig om var jag var om jag blev osäker. Efter analys av GPS-spåret så har jag bommat strax under 6 minuter, och med bättre vägval så finns kanske någon minut mer att ta. Låter kanske konstigt för en del, men jag är faktiskt nöjd med det resultatet. Medeldistans med mycket teknisk orientering och kartläsning är ju inte min starka sida men idag tycket jag att jag lyckades ganska bra. Där jag missade mest var ett ställe där jag började läsa för tidigt och blev lite stressad innan jag kunde läsa in mig på en dubbelsten bara drygt halvvägs dit jag skulle. Sträckan efter det fick jag riktningsfel i huvudet och kom inte överens med kompassen - men lyckades tvinga mig fram åt rätt håll till sist fast det kändes helt fel. Varför händer det ibland?
Här är mina spår:
LÅNG
MEDEL
