rOLig helg i Stockholm och Södetälje

Nu har vi kommit hem från en späckad helg norröver. Vi har oxå under kvällen mumsat i oss fruktsallad med maränger, glass, grädde och chokladsås på altanen när vi kom hem. Vi fick nämligen besök av Emma, Martin och Linnea.

Helgen smygstartade redan på fredag kväll för min del - med sommarfest med jobbet i Sunnerstagropen. Det var trevligt - lite orientering fast busenkelt såklart, lite knasiga lekar och så god mat och trevligt sällskap.

OL-helgen började med superklurig orientering vid Ogan - samma karta(område som SM-staffetten förra året. Niclas Sjögren hade ordnat så vi fick komma och springa - han hade hängt ut snitslar så allt var väl planerat. Hans brorsa Henrik samt några fler av hans kompisar var oxå med och sprang. Kul! Längre ner kan ni se ett mycket krokigt spår därifrån. Man bommar fast man går! Men det var bra träning!

Efter passet bar det av till Söder och kakling i Sara, Johan och Novas kök. Vi blev väl underhållan av en DJ nere på gatan - det var nämligen Stockholm marathon utanför deras fönster. Nova underhöll oxå som vanligt med att vara sitt vanliga söta, tokiga jag. Kaklet blev jättesnyggt! Fredrik var ganska snabb i det jobbet måste jag säga. Sara och Johan sprang runt och grejade med mat och förberedelser för Saras examensfest som skulle börja kl 18. Det blev en trevlig fest - de hade gjort supergod mat och hade skojiga lekar mm. Det var oxå jättekul att träffa Saras klasskompisar - såna man hört henne berätta om, men inte vetat vilka de var.

Nova fick äntligen sitta hos Fredrik. "Min Fredrik" säger hon. Jag tror att i hannes värld är denna man lika mytomspunnen som tomten - för vi pratar alltid om honom men han är ju inte i Sthlm varje vecka som jag är. Hon är iaf världens goaste lilla tjej. I looove her!

Jag och Fredrik kastade in handduken kl 00.00 och åkte till Niclas i S-tälje. Nytt träningspass väntade på söndag fm.

Detta OL-pass var en 8 km bana vi Stora Envättern - dvs samma område som lång-SM gick i förra året. Denna terräng var mycket snällare - dock var det lite smålurigt på sina ställen - kartritaren hade också tillämpat en väldigt sparsmakad stil vilket var intressant. Här körde killarna gemensam start, men efter klungbommar på 2an och 3an kom de ifrån varann - och det var tydligen bra det för det bommades inte lika mycket sen...?

Även härifrån har jag en rutt - och idag orienterade jag till största delen utan kompass som träning på kartläsning/kartkontakt. Det gick oftast bra. Största problemen hade jag på 3 olika kontroller:

1:an - där jag sprang alldeles för långt - litade inte riktigt på mig själv och det var ju dumt den här gången.
2:an - kom för långt till höger och kunde efter ett tag läsa in mig på en stig.
21:an - var ju precis rätt in till kontrollen, men hittade den inte - läste in mig på en stor sten i närheten och skulle bara gå i rätt riktning i 50 m och ta den, men hittade inte kontrollen nu heller. Till sist, efter ett helt ärevarv tillbaks till samma stora sten som inläsningspunkt så lyckades jag gå rakt till kontrollen. Puh!


Nu är klockan 23:23 och kudden väntar. ZZZ!

KM guld

Tänk att jag fick ett KM-guld med mig från sprinten igår. Himla roligt. Jag bommade inte heller särskilt mycket - den enda stora missen kom på kontroll 11 vilken var gömd i en stor jäkla blomkruka. Sprang ända längst bort i kvarteret innan jag slutligen beslutade mig för att jag måste sprungit förbi rätt ställe. 1:20 försvann direkt enligt GPS:en. Det är oerhört sårbart med bommar på sprint, men som tur var räckte mitt lopp ändå så jag fick revansch på Maria Ling från Medel-KM. :)

I tisdags var det ett bergspass med klubben och i onsdags genomförde jag ett katastrofalt vimsigt lopp i stadsparken efter jag hållit 2 dagars utbildning på Jordis - trött huvud och trötta ben. Igår sprint-KM - trodde jag skulle vara helt slut, men det verkar som stadsparkssprinten faktiskt var välgörande för de tunga benen.

Här kommer GPS-spår igen från sprint-KM och stadsparken. Äntligen kom jag ihåg att slå på GPS:en (nja missade en liten bit igår igen iofs).

Nu är det bilder med rutten inlagd. Hade lagt upp fel jpg-bild i fredags.

Skam den som ger sig

Oj vad trött jag har varit den här veckan. Igår somnade jag redan kl 15 på eftermiddagen och var endast vaken en timme mellan 20-21 på kvällen, och så vaknade jag kl 8.30 imorse. 16,5 timmars sömn nästan på raken och man börjar undra hur det står till med en egentligen?

Nu är det ju så att jag började två nya uppdrag på jobbet förra veckan, ett på Ericsson i Älvsjö och ett annat på Jordbruksverket här i Jönköping. Lite väl hektiskt kan man tycka och det påverkar säkert en del i tröttheten.

I veckan har jag sprungit sprint-OL på Ryhov - och det gick jättedåligt. Jag missade kontrollerna och sprang för långt hela tiden. Det är svårt med sprint, för man måste fatta vad man ser på kartan jättefort. Stressigt är det, och då blir det lätt fel. Jag tror dock att det är precis sån träning man behöver som orutinerad orienterare, så jag ska försöka vara med nästa onsdag också.

I torsdags var det SVM vid brukshundsklubben uppe i Kortebo. Hade absolut ingen lust att springa och det är ovanligt för att vara mig. På nåt sätt kände jag att det skulle gå dåligt på ett eller annat sätt. Mycket riktigt, jag bommade 3an lite och sedan ordentligt på 6an och var uppe vid fel höjdparti och letade. När jag skulle till 7an mötte jag Therese Barje som var på väg ikapp och då tänkte jag att nu måste jag springa fortare så det gjorde jag. Fort och väldigt fel. Tappade fokus och hade inte koll på hur långt jag sprungit så jag svängde upp mot 7an alldeles för tidigt och gick vilse i tjocka buskage innan jag hittade en 5-åring och hennes pappa som kunde berätta var jag var. Då sprang jag upp och tog 7an direkt, men på väg ner så kände jag hur SI-pinnen flög av fingret när jag sprang genom ett buskage och trots att jag letade tills jag blev kall så hittade jag den inte. Gick tillbaks till målet och var väldigt arg och sur. Trött, grinig, dålig orientering, tappad pinne värd över 500 kr och frusen. Inget var roligt den kvällen.

I morse bestämde jag mig för att åka tillbaks till skogen och leta pinnen. Jag pratade nämligen med SportIdent, och fick veta att om pinnen var för evigt förlorad så var även mitt SI-nummer 740104 förlorat - så jag packade en påse med en sekatör och en rabatträfsa samt kartan och gav mig av.

Väl uppe i skogen hittade jag ganska snart stället som jag kände att pinnen ramlade av vid. Jag hade lutat några gallrade träd mot en björk för att jag lättare skulle känna igen stället.

Nu började en systematisk genomsökning... Jag klippte bort 10 kg blåbärsris med sekatören, jag lyfte bort en massa gallrat skräp - träd och pinnar. Ingenstans hittade jag pinnen. Kröp omkring på knäna i 70 minuter och finkammade ett område av ca 40 kvm.

Var nära att ge upp flera gånger, men kände att när jag ändå åkt ända dit upp så måste jag leta lite mer. Även om allt ris och bråte var bortlyft från marken så var det fullt med gamla bruna halvmultnade löv på marken, och antagligen hade pinnen letat sig ner i det nånstans. Ett sista desperat försök med rabatträfsan då? Tänkte att nu förstör jag antagligen alla möjligheter att hitta pinnen, för när man börjar dra runt i löven så kan ju pinnen åka iväg med dem eller längre ner under bråten.

Men så plötsligt hajar jag till, för jag tror att jag sett något svart tygliknande vid ett drag med räfsan. Tror kanppt att jag sett rätt, men när jag drar tag i tyget kommer min kära pinne fram under bruna löv och jord. Den är dessutom blöt. Den måste ha legat långt ner i backen. Lycka! Skam den som ger sig tänkte jag :)

Idag kommer Pekka Tornberg och hälsar på, det ska bli roligt. Han springer just nu Göteborgsvarvet så jag håller tummarna här. Själv njuter jag av en träningsfri helg.

Bäst av allt, jag är pigg och glad igen.

Nu ska jag måla min svarta SI pinne med lysrosa nagellack, så att den blir lättare att se om den skulle trilla av igen.

Det gick inte

...bra den här medeldistansen heller. Det gick OK till kontroll 6, sen var jag nog alldeles för okoncentrerad när jag skulle in i det gröna området, så jag bommade 7an massor, och hittade inte 8an sen, fast kan erkänna att det var ett halvhjärtat försök efter jag sumpade loppet på 7an. Vände hemåt och hittade Fredrik som jag lyckades prata med och förvilla. Så han bommade en minut extra pga mig. Heja mig...

Trist att OL-säsongen tar paus nu, börjar ju få till vartannat lopp nu ungefär. Ingen aning vad jag ska göra till sommarn, äta godis o dricka öl kanske. :(

Här är en trasslig rutt från OK Orintos tävling idag:

En kall förmiddag i Bredaröv

Ligan packade bilen och drog till Bredareds långdistans denna kalla och blåsiga lördagsförmiddag.

Klasse och jag hade samma bana, så jag var tvungen till o skärpa mig extra idag, så jag inte skulle få storstryk av den gamle ;-)

Väl vid starten tog man kartan och var med 2 steg framme vid startpunkten. Trodde sedan inte mina ögon när det var stiglöpningända fram till 1:an - var tvungen och stanna o kolla efter ett antal ggr! Det var annars en ganska trevlig bana, 6.240m i varierande terräng, ganska kuperat, en del grönt och en del fin skog.

Tog det väldigt lugnt och försökte köra säkert hela vägen, och då blev det heller inga storbommar. Dock några småkrokar, men de är man ju nästan bara glad åt i sammanhanget. Sprang nog ett ganska långt vägval runt på långsträckan till 9:an - jag gissar att rakt på längs mossarna hade gått en hel del snabbare. Trots allt kul att inte bomma bort sig idag - jag kom inte sist heller, utan 3:a av 6 - Jippiii.

Var inte mer än 6 minuter efter Klas heller, så det är jag jättenöjd med såklart. Klas kom 2:a i H40 :)

Fredrik tog sig runt H21 idag och kom 8:a. Han tyckte det var segt i kroppen idag, och att deras bana var tung med många mossar och kullar att springa över.

Imorgon ska vi springa medeldistans, OK Orinto har tävling och det är en bit bortanför Borås enligt Fredrik. Jag gillar inte medel, men nån gång ska väl det gå bra med - jag provar imorrn. Wish me luck!

Marias GPS-rutt på kartan:
Fredriks:

KM i tråkig terräng

...och inte blir det roligare när man orienterar som ett arsel...

Ska bara vila till lördag, och hoppas knät blir bättre. Behandling på fredag morgon.

Hjärnsläpp men sen bra orientering

Ingen skulle förmodligen tro mig om jag bara berättade hur illa det gick på väg till kontroll 1 idag. Till min hjälp har jag gps-spåret.

Jag stressade alldeles för mkt vid start, det började med att de i starten inte kunde berätta vilken karta jag skulle ha i tid, så det var något turbulent i huvudet när jag till sist sprang iväg. Tänkte mig att ta ett vänstervägval och sen upp i sänkan... vad som hände sen är oklart... Blackout? Jag vet inte, men det tog mig länge och väl att förstå att jag snurrat mig tillbaks nästan mot starten. Och när jag väl läste in mig var jag inte överens med kartan. Följde fel beståndsgräns (trodde vitt var grönt) och kunde inte tro på det jag såg, dvs att jag var ända framme vid hygget när jag kom dit. Det var ju det här med skogstypen. 1:an skulle ju vara inne i vit skog, men det var fasligt likt ljusgrönt därinne, när jag till sist hittade den. Då stod klockan på 18:11 och jag hade god lust att bara gå hem. :( Nästa tävling ska jag *krypa* till 1:an så man får en bra start.

Efter 1:an försökte jag orientera lugnt och metodiskt i det ljusgröna på kontrollerna 2-3-4-5 och det gick bra till 4:an, sen tyckte jag inte det stämde inne i det där området vid 5:an. Fick till sist ta mig ut till stigen söder om, och stega mig in med kompassriktning igen. Och då hittade jag den till sist, efter minst 6 min extra bommande.

Nu var det väl ändå dags att gå hem iaf - men då kom Frida Nero susandes i skogen, och jag tänkte att kanske jag kan få lite positiv energi med en till löpare omkring mig. Och det gick faktiskt mycket bättre efter detta - det var slut på kluriga kontroller i grönområden på kartan, och det blev bra sikt och möjlighet att löpa ut. Och när jag kände att jag var lite starkare än Frida och kunde orientera mig först av oss till kontrollerna så bestämde jag mig för att fullfölja loppet trots katastrofstarten.

Det var verkligen asjobbigt att löpa idag, jag var seg redan på uppvärmningen, men det gick att sega sig fram - kontroll efter kontroll. Jag och Frida N gjorde ganska olika vägval på sträckorna och generellt kan man konstatera att vägval runt, och att undvika att tappa/ta höjd var ett vinnande koncept. Ibland drog jag ifrån, men sen var vi nästan jämsides igen rätt som det var. Drog ifrån igen på mitten av banan men efter långsträckan till den 20:e kontrollen var hon ikapp och förbi. Där sprang jag alldeles för rakt på och fick klättra ner och upp två gånger i onödan. Dumt, men man gör dumma saker när man är trött...

Jag ska försöka glömma den ofattbart idiotiska starten samt bommen på 5:an, för förutom dessa fadäser gjorde jag faktiskt ett riktigt bra lopp. Km-tiden på övrig sträckning blev 8:52 - och det är ju bra med tanke på hur långt och kuperat det var. Att orienteringen oftast var ganska enkel efter kontroll 5 hjälpte ju såklart också.

Vilken tur att det finns statistik, då kan man hitta glädjeämnen trots att man bommat ofattbart mycket. :)

Senaste veckornas lärdomar:
-Kom i tid till starten.
-Ta det extra extra lugnt till 1:an.
-Kolla alla kodsiffror!
-Stressa aldrig, tid att läsa kartan ordentligt är väl investerad tid.
-Tro på mig själv fast jag bommat tidigare i loppet.
-Sprucken SI-pinne bör inte användas.
-Ta inte onödig höjd, kolla om det finns vägval runt - det kan löna sig fast det ser långt ut.
-När jag får allt att stämma kommer det gå riktigt bra.

Ni som är mina vänner kommer inte att säga elaka saker om min rutt nedan. Jag delar med mig oavsett resultat.

Fredrik sprang äntligen en tävling igen, och det gick hyfsat, han hade i princip bara bommat en kontroll och kroppen kändes OK. Nu har han väl inte riktigt hastigheten uppe ännu, men grundträningen verkar det inte vara något fel på. Hoppas han får blodad tand och kan löpa mer tävlingar framöver. Nästa helg är iaf vi båda anmälda till Bredareds och OK Orintos tävlingar.

Fredrik inhandlade också ett par nya Icebug - värstingskon Spirit OLX. Han tog på dem direkt efter inköpet och körde tävlingen i dem. 13 km löpning alltså, och han tyckte de var sköna hela vägen. Tur att han kom i mål på 1 timme och 25 minuter, för det står ju att de är för distanser upp till 1,5 timmar ;-)

Nu ska jag försöka få loss min högra stortånagel, det värker! Hejdå.

Del 1 av banan, 3,9km:>
Del 2, 5,1 km:

Känsliga varnas...

...speciellt barn i lärande ålder!

Idag gick det inget vidare, efter jag missade 5:an, så tappade jag självförtroendet och koncentrationen. Tänk om jag visste då att jag gått helt rätt, men slunkit förbi kontrollen utan att se den... Nu blev det ett garnnystan (ett av flera) på gps-spåret där vid 5:an. Sen gick det skapligt till 7, 8 och 9, men inte så snabbt. Till 10:an blev det ett till garnnystan, jag kom för långt ner och läste till sist in mig på en stor sten och fick springa tillbaks. Sen var det mest att lulla hem, och det gick inte så bra - det hjälper om man är koncentrerad... Jag sprang snett och vint, och vid 12-13 måste jag haft lite hjärnsläpp för jag hade inte stämplat vid 12:an. Ser man på spåret så verkar det ju som jag inte riktigt vetat vad jag höll på med där heller...

Trist att jag inte ens blev godkänd, även om tiden 49 minuter nånting var hemsk så har man ju ändå släpat sig runt skiten. Det var något knas när jag stämplade in så när jag gick till upplysningsfönstret kunde funktionären inte säga vad som var fel, för inga tider kom upp på någon av stämplingarna, hur han än försökte läsa in och tjorva. Till sist gick jag tillbaks till avläsningsluckan, och då sa de att kontroll det verkade vara nr 95 som saknades, och det var min 12:a. Jag kanske inte stämplade när jag var där. Kommer ihåg att jag träffade Gunvor Arnesson där iaf :) Kanske blev ett moment för mycket för min stackars lilla hjärna.

Här under kommer dagens irrfärder från GPS klockan. Lärdomar från idag är att fortsätta tro på mig själv trots några bommar - fortsätta hålla koncentrationen.

Imorgon blir det 9,1 km på OK Gränsens tävling - förhoppningsvis passar det mig bättre med lååångdistans, god sikt och racerterräng.

Dagens glädjeämne var annars att det gick så bra för Klas, bara 6 min efter i H40, orienteringen gick tydligen som en klocka. Jag undrar hur det känns när man hittar alla kontroller direkt? Kanske får anmäla mig i Ö3 nån helg ;-)

I'll be back.........