Hemsk terräng!

Nu vet jag hur man får alla orienterare att sluta med sporten - skicka ut dem i Dacketerrängen. Där har jag och Fredrik varit och sprungit OL idag. Det var väldigt varmt och terrängen dominerades av skräpiga, risiga hyggen och sankmarker samt en jäkla massa grönt.

Låter jag negativ? Hade det gått bra OL-mässigt idag hade jag säkert varit lite mer positiv, men inte mycket.

Igår hade vi en några dagar försenad 31-årsfest för Fredrik - det blev grillning av olika kött och marinader och foliepaket med färskpotatis och hemgjort kryddsmör mm. För att inte tala om fetaostcrèmen - smaskens! Har en bild från paketeringen...

Ser gott ut va?

Har lagt in mitt spår och analyserat. Bommade 3:30 på 1:an - jag drog mig för långt norrut när jag skulle forcera det gröna =( Man skulle nog sprungit på vägen ända fram till hygget och sen upp till kontrollen...

Tvekade på väg till 3:an och tappade nån halvminut till. Sen hyfsat fram till kortsträckorna 5-6 och 6-7 där jag tvekade och bommade. Det var t ex ett misstänkt grönt område på väg till 7:an som endast var markerat med beståndsgräns.

På väg till nian letade jag för tidigt efter släpstigen efter hygget och lade åtminsntone en halv- till en minut till där.

Dags för långsträcka till 10:an och nu kom dagens riktiga bottennapp. Tänkte mig ett högervägval och skulle börja med att enkelt ta mig ut på vägen genom att korsa en liten mosse. men denna mosse var ett helvete på jorden - det låg fällen överallt, det var jäkligt blött och i mitten ett brett och djupt dike som inte kunde korsas utan risk för drunkningstillbud. Tog mig sent omsider ut ur det området, upp på vägen, och stressad över hur länge jag var fast i rismossen så ändrade jag planen och sprang rakt in i granplanteringen på andra sidan vägen. Aj. Tätt. Lade mer än hälften av tiden på denna sträcka på att komma i jämnhöjd med den lilla Iglagölen. Gissa om jag var arg på mig själv. När jag till sist kom ut på vägen bestämde jag mig för att tänka igenom alla vägval lite extra fram till mål och det funkade oxå bra efter det.

Synd bara att man ska göra så dumma misstag, hade man inte stressat så mycket så hade man kunnat vara utan många av dessa bommar.

Hoppas det här var en avskräckande berättelse - åk inte till Totasjökartan. Den finns här nedanför. Även Fredrik avråder bestämt. Han fick dessutom genomlida 12,4 km i värmen medan jag kom undan med 7,7 km.

Till veckan blir det närtävling i finterräng på torsdag - OK Gränsen ordnar. =)Vi kanske ses där.

Nu blir det lite lugnare, äntligen!

Så skönt att de hektiska veckorna är över - äntligen! Har jobbat lite för mycket en period och varit trött trött trött...

Nu skiner solen, och jag har en ledig dag idag, plötsligt känns allt så positivt =)

Igår fyllde Fredrik år, 31 blev han, lillgrabben ;) Han fick rullskidhandskar av mig och skjorta och t-shirts av Anne o Lennart. På lördag em kommer Emma, Martin, Linnéa, B-M, Lennart och Klas - då ska vi fira med grillning och tårta. Sen på söndag morgon bär det iväg till Blekinge - vi fick ett plötsligt infall och efteranmälde oss till Dackefejdens långdistans på söndag. Ska bli intressant att springa OL-tävling igen efter ett långt uppehåll.

Iofs sprang vi OL på JOKs närtävling vid Sörgården igår, men det räknas knappt... Jag hade sega ben men lyckades orientera bra, bommade lite på 6an och på sista kontrollen man inget stort - inga "Bennybommar" som Fredrik kallar dem. Då hamnade jag faktiskt på 3:e plats på 5km banan - lyckades vara före både Marie Andersson och Johanna Jonsson - Det kommer nog inte hända särskilt ofta så det kan vara värt att glädjas åt.

Var extremt segt att springa i värmen, dessutom stannar man inte särskilt mycket för att läsa karta, eftersom man känner sig bekant med terrängen i de flesta områdena. Har ett spår från loppet nedan:
Hoppas kunna skriva lite om midsommar-OL och midsommarfesten här snart. Vi ses!

Våga vägra asfalt!

Aaajj!

Fy tusan vad stel jag är idag. Baklåren i en konstant kramp, knän och fotleder klickar och ömmar, ryggen och höften känns stelopererade. Det är tuffare än man tror att springa lopp på hårt underlag. Vi sprang nämligen Blodomloppet med jobbet i Uppsala igår kväll. Det var 9 sega kilometer plus en långsammare i starten pga trängseln. Fattar inte hur de kunnat få ihop 7000 startande i Blodomloppet i Uppsala i år. Bra gjort måste jag säga!

Var ändå bra att ta sig igenom loppet trots att det tog emot - man får ju nån slags värdemätare vad gäller löpformen iaf. Den säger att jag är bara 45 sek från pers på milen så det är ju faktiskt bra.

Min klocka stannade på 42:57 men officiella tiden blev 43:17 - det är som sagt lite segt i starten om man inte står längst fram från början och tydligen räknas tiden från startskottet och inte när man passerar startlinjen. Som på vasaloppet alltså.

Denna vecka och 2 veckor till kommer vara hektiska på jobbet - idag har jag mycket att göra: Ska jag göra fördigt en presentation till konferensen Agila Sverige 2009 på vilken jag öppningstalar på på måndag - nervöst faktiskt. Dessutom ska jag göra klart rapporten som jag ska presentera på Ericsson imorgon fm. Är lite väl stressad f tf och det känns inte bra.

Jag hoppas bli av med lite av stresskänslorna ikväll då jag ska (försöka) springa masstarten i Stavåkra - det är ju Tour de Jok så man får försöka bortse från en stel kropp. Det går nog bra bara man bklir uppvärmd, men det vore skönt om det inte är så himla långt idag.

Nu ska jag jobba vidare. Ni som har telepatisk förmåga får gärna sända lite positiv energi och kraft till mig idag.

Hej så länge.