Vårtävling i Falköping

Idag sprang jag fort! Fort och fel.

Det började med en liten bom på 1:an där jag sprang över diket och fick klättra tillbaks till kontrollen. Sen blev jag lite lurad på 2:an. Kom helt rätt efter kraftledningen, upp på den första lilla höjden och fortsatte ner i NO riktning. Men se där var det blött om fötterna... Kollar på kartan, och där ska det inte vara nån mosse. Ajdå, har jag kommit för långt västerut? Redan? Springer tillbaks o kollar. Men där var det ingen höjd. Så jag springer tillbaks och ser att jag ju var helt rätt från början.

Missar 5:an där jag läser helt konstigt efter hygget, som att jag redan skulle vara framme vid vägen, och så drar jag in i ett mossigt grönt område och får läsa in mig på en gulmosse till sist. Hade nog gått ca 3 min snabbare att bara springa vänstervägval på stig hela vägen. Aaargh! Senare kom jag snett vänster om 7:an. Pisstråkigt! Men så tar jag 8:an perfekt och 9:an bara med en liten krok och tror jag kan det här. Men är plötsligt helt borta på väg till 10:an. Ser på GPS-spåret att jag zick-zackat mig fram över kartan, och sedan blandat ihop vanlig stig med släpstig efter jag läst in mig. Blä!

11:an tar jag perfekt igen men 12:an kommer jag snett norr om kontrollen och sen upp på fel höjd bredvid vid kontrolltagningen. Nu känner jag mig väldigt nedslagen, men får lite flyt med spik på på 13,14 och 15.

Sen biommar jag igen! Hamnar helt snett på en höjd NV om min kontroll. I efterhand inser jag att det är ett av mina standardfel som inträffat. Dvs att jag börjar läsa som om jag är längre fram på sträckan. Listar till sist ut var jag är och ska "bara" springa över de 2 dikena. Men där är det nära drunkningsolycka. Jag är i brunt vatten upp till axlarna 2 ggr om, och det kändes inte som man skulle kunna komma upp andra gången för det var helt grötigt under fötterna. Äckligt! Men jag kommer ju upp och kan äntligen ta kontroll 16, puh! Sen är det enkel orientering in mot mål.

Kände mig jättebesviken på alla bommar när jag kom i mål, för det kändes som det borde varit ganska lätt att orientera rätt här. Men sen visar det sig att de flesta andra oxå bommat massor tror jag, för jag kom ändå 3:a. Det var bara en tjej som gjorde ett bra lopp idag tror jag, och det var hon som vann på 53:18. Jag hade 61:40. Räknar ut mha GPS-spåret att jag bommat 9:30. Inte bra. Om jag hade bommat hälften av det skulle jag kunna vara nästan nöjd.

Nu i efterhand känner jag att det var bra att öva på att orientera i ett högre tempo, så med lite flyt och bättre orienteringsteknik i fart kommer det väl bli något lopp där man går snabbt men mer rätt än jag gjorde idag??? Hoppas det blir nästa helg. Då ska jag springa i Gränna och sedan OK Gränsens långdistans.

Här är den krokiga vägen på kartan:
Fredrik börjar bli frisk igen, han har haft 5 sjukveckor sedan i början av mars. Inte någon vidare form där f tf, men nu tror jag iaf att han börjar bli sugen på att springa lite OL. Han jobbar natt hela den här helgen - tråkigt! Men nästa helg är han lite ledig och ska med och springa Gränsens tävling. Det blir roligt.

Har fortf ont i knäskålssenorna, men hoppas att det ska ge med sig under veckan. Ska få tryckvågsterapi på dem igen. Det hjälper läkningen väldigt bra.

Långdistans i Finspång

Här var det ganska svårt, men jag bestämde mig för att ta det väldigt försiktigt redan när Anna visade en gammal karta från området i bilen på vägen upp i morse. Trots detta bommade jag 2:an och 3:an. 2:an pga att jag letade för tidigt (skal-omställningen till 1:15000 som spökade) 3:an kom jag bara snett och läste fel på väg upp till kontrollen.

Efter det var det verkligen handbromsen i, och det lönade sig. Jag bommade inte stort efter det, men gjorde några dumma vägval på långsträckorna. Blev en OK resa iaf. Bra att få träna på den här typen av karta/terräng med mkt små detaljer.

Här är karta och rutt från dagen. Banan var 7,8 km, GPS-klockan säger att jag sprungit 9,6 km.

Imorgon blir det långdistans i Falköping om knäskålssenan känns OK.

Tiomila.... Brrrrrrrrrrrrrrrrrr!

En hel natts promenenerande blev det för att hålla värmen. Så himla dåligt att hyra ut militärtält när man ej får elda i dem, tempen ska ha varit nere på -5,5 grader och vänt uppåt igen runt 4-snåret på morgonen. Inte konstigt att man var kall. Pga detta blev det bara 35 minuters sömn inatt, och sen fick jag nån halvtimma till på morgonen efter tätens målgång, då lånade jag Morgans plats och hade dubbla sovsäckar.

Det positiva med nattvaket var ju att man fick uppleva i stort sett hela tiomila, men tyvärr gick det inte så jättebra för våra hjältar i herrlagen. Det tröttnades, bommades, hades kartläsningssvårigheter mm. Men så är det ibland!

Största prestationen gjordes enligt mig av Oskar Ägget Pettersson. Han var helt väck av trötthet och frusenhet redan under sin väntan på start på långa natten. När den sent omsider blev av vid kl 03.00, dygnets kallaste timme, så kom han runt på 2h och 50-nånting minuter. Mötte honom efter målgång och såg en hjälte med trött blick, hackandes tänder - men godkänd på 18 km. Det är inte alla som ens skulle våga ta sig an långa natten!

Kavle är ju alltid kul, och på dagen innan den kalla, långa natten sprang vårat damlag 1 gudomligt bra, och var faktiskt som bäst nere på en 62:a plats efter Kristina varit ute och dominerat Skåneterrängen! Anna Gustafsson, Marie Andersson, Therese Barje, Kristina Andersson och Frida Gustafsson sprang för JOK1, i nämnda ordning. Mycket stabila lopp av alla, oturligt nog fick Frida vår avslutare problem med sitt knä och fick ta sig fram 9,5 km med smärta. Hoppas det inte blir långvarigt nu, jag håller tummarna. Blev till slut en 104:e plats, bara minuten från topp 100.

Andralaget var också bra med redan från start; Marie Ahlmén drygt 5 min efter förstalaget på sträcka 1, jättebra! Sen tuffade Therese Carlsson på på sin 2:a sträcka och vi var kvar nånstans runt 235:e plats, med marginal om 60 platser från fjolårets resultat som skulle slås. Men, så på tredje sträckan gick planerna om intet. Lena Bülow gjorde ett lite vingligt lopp med nån kvarts bomtid, men det var inget som skulle hindra oss från att nå målet, att komma bättre än 295:a. Pga lite dålig planering av kartlämning och målstämpling från arrangörernas sida så missade dock Lena att målstämpla och vi var diskade!

Ridå?

Nejdå, Maria Ling sprang ut på sin sträcka och gjorde det stabilt, och själv hade jag nu ingen press längre, det gällde ju inget. Så jag tänkte att nu springer jag lite lugnare så är det ingen fara med förkylningen och jag får fokusera på att orientera bättre. Sagt och gjort, visst blev det några minuter på småkrokar vid några kontroller samt ett par knäppa vägval (ser man nu i efterhand), men på det hela taget väldigt lite bommar av det slag som jag brukar ha. Väldigt ROLIGT att känna att man hade KONTROLL på loppet hela tiden, och ännu skönare känsla att det var JAG(!) som var den bättre orienteraren jämfört med de man såg i skogen.

Det var dock lugnt och skönt i skogen, såg inte så värst många löpare förutom några jättelångsamma som man passerade. Vid några tillfällen mötte jag en Västerås-tjej som verkade hålla samma takt som mig, för vi möttes och skildes åt under hela loppet - så lite kavlekänsla hade jag ändå!

Fick för mig att spurta vid målet trots att det inte gällde placering längre, och fick till min förvåning bekräftelse på att det var ett bra beslut - för på uppmaning av avläsningspersonalen skulle vi i laget gå till tävlingsexp och lämna in protest mot diskningen. Det hade nämligen visat sig att väldigt många fler är JOK2-damerna hade råkat ut för samma sak, och imorse fick vi veta att alla protester mot utebliven målstämpling beviljats! Grattis till oss!

Jag gick i mål som 227:e lag. 68 placeringar bättre än målsättningen, men sett i efterhand så var den väl lågt satt.

Här kommer karta och GPS-rutt från mitt lopp, undrar ni vad som hände vid avstickaren ut i grönområdet tidigt på sträcka 1 så var det en NÖDvändig kisspaus pga lite för mkt vattendrickande innan start, men det tog bara 1:12 enligt GPS:en :)


Längtar till jag känner mig lite mer frisk igen och får springa OL...

Aldrig mer Motala!

Risigt, bommar, trött. Blä.

Pigga ben som förstör...

Nja, kanske synd att skylla på benen, men idag kände jag mig mycket piggare än igår. Var ju på Öjetrampens långdistans och hade bestämt mig för att springa långklass, 7810 m. Kom direkt efter starten ut i ett mycket detaljerat område, och det i alldeles för hög fart. Bommade 1:an lite, 2:an och 3:an grovt. Tappade modet rejält. Tog iaf 4:an direkt och sen iväg på långsträcka till 5:an som oxå bommades grovt. Sen stod jag och glodde vid 6:an utan att se den och vidare mot en ganska stor bom på 7:an. Usch!

Men det ljusnar, 2 löpsträckor nästan utan orientering och efter det fick jag 10:an ganska snabbt. Löper på bra på långsträckan till 11:an men väl framme börjar jag leta i fel sänka och bommar ytterligare. 12:an tar jag perfekt, jippie, och sen iväg på långsträcka mot nr 13. Men vägen jag skulle komma på dyker aldrig upp, och jag har sprungit 90 grader fel riktning så det blev en mycket märklig omväg innan jag sätter rätt kurs ute på vägen igen. Kontrolltagningen gick ändå perfekt för nu är jag inne i en terräng som känns mer bekant.

En seg platt sträcka till 14 innan det bär av uppåt mot kontrollen och jag passerar troligen kraftledningen på det risigaste stället. Har dock bra koll och ska just till och bege mig till punkthöjden när jag ser en annan löpare som drar iväg på höjden till höger om den jag tänkte, och självcklart måste jag kolla efter vad hon har på gång där... Ingen kontroll iaf visar det sig, och jag får springa tillbaks mot den höjd jag siktade på från början. Bajs!

Efter detta sköter jag mitt eget och spikar de sista kontrollerna för dagen, och jag kan åtminstone efter denna hemska resa säga att jag avslutade med stil.

Efter lite analys på Quick route, får jag ihop 19:30 i bomtid vilket är fruktansvärt illa. Mycket av det hade kunnat undvikas om man tog det riktigt försiktigt i det kluriga området, men det är svårt att ställa om huvet när benen vill springa.

Sen så är det bara att konstatera att jag har otroligt svårt för de här platta, småkuperade, detaljrika områdena. Det är som huvet inte vill få en bild av den tänkta terrängen när jag tittar på kartan. Hoppas att vi kan åka på träningsläger i den här typen av terräng framöver, då skulle jag kunna bli mycket bättre som orienterare.

GPS-klockan har haft koll på mina bommar idag:
Nu blir det skönt med vila en dag, har ont i knäna och stukningen i foten mår nog bra av vila den med. Är dock fortfarande väldigt sugen på att orientera mer. Jag känner på mig att det kommer bli några riktigt bra lopp framöver... hoppas jag får rätt!

GLAD PÅSK

Första gången jag felstämplat...

... blev idag på IK Drans medeldistans utanför Veddige (i Varbergstrakten). Det var synd med felstämplingen, för idag skärpte jag mig väldigt bra vad gäller orienteringen. Tog det lugnt i skogen, och hade koll på karta och terräng. Visst blev det en omväg till 2an samt några små krokar här eller där men inga stora bommar alls!

Som sagt, väldigt tråkigt att jag inte kollade kodsiffran just där vid kontroll 11 - jag som brukar vara så noga med att kolla alla kodsiffrorna. Nu stämplade jag fel - tog västra sidan av en höjd istället för sänkan bredvid. Trist. Min tid 38:58 skulle räckt till en 10e plats av 26 vilket skulle vara bra jämfört med hur det gått för det mesta.

På den positiva sidan är självförtroentet iaf bättre när det gäller orienteringen. Och felstämpling är lättare att göra bättre nästa gång (bara att kolla ALLA kodsiffror hur säker man än tror sig vara). Om jag hade orienterat dåligt skulle ju det vara mkt svårare att åtgärda.

Det var mycket fint i skogen under stora delar av banan, men sen var det ett par lite risigare partier. Vädret var kanonfint och på vägen hem stannade jag och Klas på Fridas Grill i Veddige. Jättegoda ostburgare och mjuklassen var fin den med. Frida själv var en glad prick och hon hade satt upp stora glasstrutsformade reklamskyltar utanför samhället som vi gillade och då bestämde vi att vi äter där efter tävlingen. Det kändes som man var på en mini-semester. Småvägarna förbi Svenljunga och Tranemo var krokiga, skogiga och hade många söta samhällen omgärdade av små sjöar.

Bildbevis på dagens äventyr:



I torsdags ordnade jag Påsk-OL vid Sörgården (m h a Eva C och Carin G). Det är så himla fint vid klubbstugan en solig vårkväll och det var kul att se så många springa iväg vid starten. Jag undrar vem/vad som har satt i sig resterna av påskgodiset vid godiskontrollen... De kanske är kvar!

Idag tog jag en actionbild på Klasse-Banan när han dundrar fram över en bro. Ser mkt cool ut. Synd att han var så missnöjd med loppet, men det går bättre en annan gång. Här är han, kungen:

Imorgon bär det av till Främmestads tävling Öjetrampen. Hoppas man orkar springa imorrn, för det kändes segt i kroppen redan idag. Är iaf väldigt sugen att springa mer OL nu.

Aj som f-n

Ligger här i soffan med en stukad fot i högläge och förfasar mig över bommarna på andra halvan av dagens kavlelopp. Är både nöjd och missnöjd. Kändes ändå som att jag hade hyfsad koll på orienteringen i denna terräng, kanske för att jag verkligen försökte ta det lugnare, men till slut hade jag ändå bommat över 18 minuter. Dock kom de större bommarna på andra halvan efter en rejäl stukning av foten - och det var nog lite besvärligt med koncentrationen - kändes som man bara ville i mål och blev väl mindre noggrann. Lite trist att se att man precis smugit förbi kontroll 16 utan att hitta den.

Fram till varvning var det alltså OK, även trots en del bommande på 3an, 4an och 7an. De stora bommarna kom på 11an och 16 samt nån halvminut på 15 där de hade klämt in kontrollen i en nattsvart enbuske =(

Fuuuuuuckkk!!! Efter lite koll på GPS-spåret och kartan inser jag att jag gick snett redan i början på väg till 11an - jag trodde ju jag gått mot den norra masten för att ha den som en säker punkt på vägen. Men jag kom tydligen till en annan mast sydost om den, och då är det ju inte så himla konstigt att jag inte fick ihop det när jag skulle vidare mot kontrollen därifrån. Himla dumt, men lätt hänt - hoppas jag lärt mig något på detta parallellfel - inte ofta man har 2 master bredvid varandra - men det kan ju vara bra att läsa in sig extra noga vid sina säkra punkter för att bekräfta att man är där man tror.

Är f ö väldigt impad av Therese Barjes lopp idag, superstabilt - har nämligen lagt in hennes GPS-rutt också och det ser väl ut som taget ur instruktionsboken. (PS hittar ni en instruktionsbok kan ni köpa den åt mig, jag betalar!)

Nu hoppas jag på snabbläkning av den knubbiga lilla foten - vill så gärna springa OL igen på fredag - har känslan att det kommer lossna med OL tekniken nu nämligen!

Over and out...