Pigga ben som förstör...

Nja, kanske synd att skylla på benen, men idag kände jag mig mycket piggare än igår. Var ju på Öjetrampens långdistans och hade bestämt mig för att springa långklass, 7810 m. Kom direkt efter starten ut i ett mycket detaljerat område, och det i alldeles för hög fart. Bommade 1:an lite, 2:an och 3:an grovt. Tappade modet rejält. Tog iaf 4:an direkt och sen iväg på långsträcka till 5:an som oxå bommades grovt. Sen stod jag och glodde vid 6:an utan att se den och vidare mot en ganska stor bom på 7:an. Usch!

Men det ljusnar, 2 löpsträckor nästan utan orientering och efter det fick jag 10:an ganska snabbt. Löper på bra på långsträckan till 11:an men väl framme börjar jag leta i fel sänka och bommar ytterligare. 12:an tar jag perfekt, jippie, och sen iväg på långsträcka mot nr 13. Men vägen jag skulle komma på dyker aldrig upp, och jag har sprungit 90 grader fel riktning så det blev en mycket märklig omväg innan jag sätter rätt kurs ute på vägen igen. Kontrolltagningen gick ändå perfekt för nu är jag inne i en terräng som känns mer bekant.

En seg platt sträcka till 14 innan det bär av uppåt mot kontrollen och jag passerar troligen kraftledningen på det risigaste stället. Har dock bra koll och ska just till och bege mig till punkthöjden när jag ser en annan löpare som drar iväg på höjden till höger om den jag tänkte, och självcklart måste jag kolla efter vad hon har på gång där... Ingen kontroll iaf visar det sig, och jag får springa tillbaks mot den höjd jag siktade på från början. Bajs!

Efter detta sköter jag mitt eget och spikar de sista kontrollerna för dagen, och jag kan åtminstone efter denna hemska resa säga att jag avslutade med stil.

Efter lite analys på Quick route, får jag ihop 19:30 i bomtid vilket är fruktansvärt illa. Mycket av det hade kunnat undvikas om man tog det riktigt försiktigt i det kluriga området, men det är svårt att ställa om huvet när benen vill springa.

Sen så är det bara att konstatera att jag har otroligt svårt för de här platta, småkuperade, detaljrika områdena. Det är som huvet inte vill få en bild av den tänkta terrängen när jag tittar på kartan. Hoppas att vi kan åka på träningsläger i den här typen av terräng framöver, då skulle jag kunna bli mycket bättre som orienterare.

GPS-klockan har haft koll på mina bommar idag:
Nu blir det skönt med vila en dag, har ont i knäna och stukningen i foten mår nog bra av vila den med. Är dock fortfarande väldigt sugen på att orientera mer. Jag känner på mig att det kommer bli några riktigt bra lopp framöver... hoppas jag får rätt!

GLAD PÅSK